Den stackars Helan går tung i sinn'
(mel. När månen vandrar sin tysta ban )
Den stackars Helan går tung i sinn'
i ensamheten och vankar
och längtar så efter vännen sin,
som står vid porten och bankar.
Vem är väl jag, att jag må förmena
en vän att ljuvt sig med vän förena.
Släpp Halvan in, släpp Halvan in.
