Törsten rasar uti våra strupar
(mel. Vintern rasat…)
Törsten rasar uti våra strupar tungan
hänger torr och styv och stel,
men snart vankas stora långa supar,
var och en får sin beskärda del.
Snapsen kommer, den vi vilja tömma,
denna nektar lik Olympens saft
kommer oss att våra sorger glömma.
Snapsen skänker hälsa, liv och kraft.
Helan tänder helig eld i själen,
Halvan rosar livet som en sky.
Tersen känns från hjässan ner till hälen,
Kvarten gör oss till en mänska ny.
Låt oss skåla med varann, go'vänner,
skål för våran levnads glada lopp,
törsten eld på nytt i strupen bränner,
Leve livet! Skål och botten opp!
